Salina har blivit sjuk. Hon har drabbats av Artros i tassen och har med all sannolikhet haft detta en längre tid utan att jag märkt det. Hon har haltat från och till under det sista året (2007) och det kan ju förklara varför hon helt enkelt inte vill jobba med lydnad - spår - jakt.
Men nu har jag bestämt att Salina får vara den underbara hund hon är och leva ett liv som hon själv vill. Det vill säga träna spåra eller vad som "damen" känner för. Hon får äta Remadyl vid behov så visst skall hon få hålla igång. Hon har massor av år kvar och skall  inte åldras i förtid!Den 13/5-07 gick Salina sitt förmodligen sista jaktprov! Det tar verkligen emot för mig att  konstatera detta men Salina visar gång efter annan att hon inte fixar provsituationen! Jag  har blivit tillsagt flera gånger att "lägga ner henne" men tycker att jag har jobbat med henne så mycket och det har liksom ändå gått framåt att det verkligen känns ledsamt.  Men jag har verkligen studerat Salina hennes beteende, hennes sätt att liksom sjunka ihop och visa "icke-intresse" så fort hon förstår att det är jaktprov på G. Jag tror mig förstå att hon inte har ett tävlingspsyke helt enkelt. För på träning går det ju undan! Hittills även  på WT. Nu får hon avstå ifrån allt och bara "vara" så får jag se om det kan ske ett under  eller att hon visar att hon verkligen ÄR sugen igen! Tänk ändå om hundar kunde  tala........svenska åtminstone!! Isalina är idag en mycket glad pensionär. Hon lär ut sina kunskaper med glädje till andra hundar, men hon visar också ofta att "hon kan själv" men vad gör det när livet leker?